Så langt

"Så skimrande var aldrig havet

Och stranden aldrig så befriande

Fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra

Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande..".

-

Så hender det jo, nå i sol fra skyfri himmel og sommervarme rundt 30 grader c dag etter dag, at strofer fra Evert Taubes tekster rinner meg i hu. Og blir der, utover dagen. Jeg får ta gitaren og klimpre litt for meg selv mens fruen trosser varmen ute og prøver holde orden på hagen. Ikke nødvendig at hun hører meg spille Taube.

Skjønne at gammelmannssentimentaliteten er kommet så langt...